I uniformen står han stark och fri,
För land och rike, för kungens frieri.
Men hemma väntar två små barn,
Och en fru med kärlek och ömhets garn.
För Gud, för land, för kungens tro,
Han bär sitt svärd, han bär sin ro.
Men när han kommer hem, är han bara min,
En hjälte i hemmet, för evigt inom sin.
På slagfältet är han modig, stark,
Men hemma är han barnens mark.
De springer, skrattar, kramar hårt,
För där är pappa, där är allt de har fått.
För Gud, för land, för kungens tro,
Han bär sitt svärd, han bär sin ro.
Men när han kommer hem, är han bara min,
En hjälte i hemmet, för evigt inom sin.
Genom storm och genom eld,
Han står fast, vår sköld, vår hjälm.
Men när natten faller och mörkret gror,
Finns han där, hemma, där kärleken bor.
För Gud, för land, för kungens tro,
Han bär sitt svärd, han bär sin ro.
Men när han kommer hem, är han bara min,
En hjälte i hemmet, för evigt inom sin.
En dag ska barnen växa upp och se,
Vad deras pappa gjort, vad hans hjärta vill ge.
För landet, för tron, för kungens hand,
Men mest av allt, för familjens band.
För Gud, för land, för kungens tro,
Han bär sitt svärd, han bär sin ro.
Men när han kommer hem, är han bara min,
En hjälte i hemmet, för evigt inom sin.
Genom storm och genom eld,
Han står fast, vår sköld, vår hjälm.
Men när natten faller och mörkret gror,
Finns han där, hemma, där kärleken bor.
För Gud, för land, för kungens tro,
Han bär sitt svärd, han bär sin ro.
Men när han kommer hem, är han bara min,
En hjälte i hemmet, för evigt inom sin.
För varje strid, för varje seger,
Finns en plats, en kärleksväger.
Hemma är han vår, vår eviga vän,
En hjälte i hemmet, om och om igen.
För Gud, för land, för kungens tro,
Han bär sitt svärd, han bär sin ro.
Men när han kommer hem, är han bara min,
En hjälte i hemmet, för evigt inom sin.
Hemma är han vår, vår eviga vän,
En hjälte i hemmet, om och om igen.