NÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär jag fick se dig genom fÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂönstret uti en butik.
Mitt hjÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂärta gjorde volter, jag gav till ett skrik!
Rosita,
din rÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöda drÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂäkt.
Rosita,
den satt perfekt!
Vi tog siesta hela veckan, satt i stadens park.
Och du, du var sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ eldig, jag kÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂände mig sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ stark!
Rosita,
ditt heta blod.
Rosita,
det gav mig mod!
Jag bÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂär pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ bitterljuva minnen frÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥n den tid som flytt.
Och om jag skulle se dig, sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ skreke jag pÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ nytt!
Rosita,
du e sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ fin.
Rosita,
en sann rubin!
Rosita,
din rÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂöda drÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂäkt.
Rosita,
den satt perfekt!
Rosita,
du e sÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂÃÂ¥ fin.
Rosita,
en sann rubin!